Trycket på stadens obyggda områden blir allt högre och fler och fler behöver samsas på stadens grönytor. På vissa platser har det inneburit ett högre tryck på kyrkogårdarna att också fungera som fritids- och rekreationsområde. Kyrkogårdarna kan samtidigt dessutom ha stora värden för såväl biologisk mångfald som kulturhistoria. Vi kan alltså säga att kyrkogårdarna och andra begravningsplatser utgör multifunktionella landskap. Hur vi förhåller oss till döden och de döda i relation till den gestaltade miljön och det multifunktionella landskapet är fokus för den här studien.
Studien är uppbyggd en helt ny begravningsplats som är under uppbyggnad i Järvafältets nordöstra hörn i norra Stockholm. Järva begravningsplats är en uttalat interreligiös begravningsplats med ett ceremonihus som kan användas av alla trossamfund. Dess huvudsakliga syfte är dock att möta ett växande behov av kistgravar hos framför allt, men inte bara, den muslimska befolkningen i norra Stockholm. Begravningsplatsen byggs på en av Stockholms högar, vilket är små berg av rivmassor från bland annat miljonprogrammet som inkorporerats i stadsmiljön som parkmiljöer. Projektet är därför också intressant ur stadsakitektoniskt och trädgårdshistoriskt perspektiv.
Studien intresserar sig för flera sammanflätade teman. Några av dessa är:
- Vem kyrkogårdar och begravningsplatser till för, när och på vilket sätt.
- Hur olika människor föreställer sig människor de dödas närvaro på platsen.
- Hur planering för biologisk mångfald möter rekreation, sorg, minnen och gestaltning av de dödas vilorum.
- Park/trädgårdshistoria och vilken natur som anses kunna gestalta de dödas vilorum.
- Begravningsplatsen som integrationsprojekt.
- Den interreligiösa begravningsplatsen i en samtid som präglas av islamofobisk politik.
Studien är baserad på kvalitativa metoder:
- Mediaanalys av nyhetsartiklar, tv-inslag och liknande samt diskussioner som förs i kommentarsfält
- Semistrukturerade intervjuer
- Fokusgrupp
- Platsobservation
Studien leds av Johanna Adolfsson.